fannyynordhs.blogg.se

2013 tycker jag har gått extremt fort. Det har varit är väldigt roligt,spännande och lärorikt år kan jag säga! och när jag tänker på hur mycket jag har lärt mig och hur mycket jag har utvecklats som ryttare kan jag knappt tro det själv.

 

Till att börja med var det mitt och Athenas första tävlingsår. Tanken med den tävlingssäsogen var att vi skulle få komma ut på banan, få rutin och lära känna varandra. Vilket vi verkligen har gjort. Vi började med en "skojtävling"- Ridhuskampen i februari. Den upplvelsen om jag ska vara ärlig var bara kaos då vi fick förhinder på vägen dit och jag var en osäker tjej som aldrig tävlat eller ridit en unghäst på det sättet som med Athena. Men vi kom dit tillslut, kom in i ridhuset och kom hem igen. End of story.

 

Sen kom det ögoblicket jag väntt på så länge. Hrmifaxi vår. Jag var spänd, nervös och så sjukt taggad. Vad kan jag säga? Det gick över förväntningar. Gick till A-final i fyrgång där jag slutade på en delad tredjeplats. Vi fick även en 6.0 för skritt. Jag var så sjukt stolr över mig själv och Athena den dagen. Och även fast totalpoängen inte var en höjdare så fick vi även så pass bra i skritt och jag kom till final. Jag var så obeskrivligt lycklig. Det var fantastiskt.

 

Sen var det Lag- SM uttagning. Vi gjorde vår första femgångsdebut haha. Det gick sämst men faktsikt var det mycket mitt fel då hon fick stå 2 dagar innan. Men vi hade heller aldrig lagt pass (frivilligt så att säga) så det blev som det blev. 

 

Någon mer tävling blev det inte under vår/sommaren då jag åkte utomlands till Kroatien med min bästa vän Ebba. Och vi hade det helt underbart. En upplevelse jag aldrig kommer glömma. 

 

Sen var det sommarlov och vi var borta en hel del så hästarna fick en sommarvila. 

 

Vi kom igång igen efter sommaren och det började bra. Sen hade jag en ganska jobbig period då hon testade mig. Det var då hon började stegra sig och hålla på. Och jag erkänner att jag var livrädd. Jag har aldrig varit med om något sådant förut och hade ingen aning om hur jag skulle hantera situationen. Jag hade redan gjort en helomvändning från att vara rädd för att galoppera till att älska att flyga fram på en raksträcka och få för sig att börja rida en unghäst med väldigt mycket vilja. Och jag hade även väldigt dåligt självförtroende på mig själv som ryttare då. 

 

Höstens tävlingar började och jag var sjukt taggad då jag skule ha med mig Gandur också. Så vi drog upp på Eidfaxi KM. Athena bråkade inte en enda gång i första grenen och jag var väldigt lättad. Gandur och jag körde på och vi hamnade i A-final i T7. och jag var såååå glad. Sen inför fyrgången med Athena gick allt åt skogen. Jag kände redan från början att hon var lite otålig men vi lyckades värma upp utan att hon försökt hitta på något dumt. Sen precis innan jag skulle gå in på banan frågade de om jag kunde byta till sista gruppen. Jag ville säga nej, Men de ropade i högtalaran och ja , jag ville inte vara till problem så i panik säger jag ja. Vilket kostade mig min uttagning då Athena sen lacka ur och vi kom inte ens in på banan. Jag har ALDRIG varit så arg i mitt liv. Jag ville inte ens se på henne. Så arg var jag. Jag har aldrig blivit så förudmjukad i mitt liv och ja jag skämdes så in i fruktansvärt. Men lifes a bitch.Man ska inte skylla ifrån sig egentligen, det var Athen som var dum och jg som var feg. Gandur och jag kom sist i finalen men jag var verkligen nöjd ändå. Det var ett plåster på såret kan jag säga!

 

Efter det var vår sista utväg att testa gramantyglar på henne när jag red ut själv en gång (det var då hon stegrade sig). Det finns väääldigt delade åsikter om gramantyglar men vi använde det en gång ovh endast för att varken jag elelr hon skulle råka skada oss. VIlket var ett bra val då det även vände där.

 

Sleipnirs tävling var näst och hon skötte sig bra, ritten var sådär men vi kom in på banan och det var tillräckligt för mig. 

 

Sen efter där slutade jag vara rädd när hon stegrade sig och jag lärde mig även hur att få kontroll på henne när hon väl dummade sig. Det var en sån lättnad. För hur töntigt det än låter har jag alltid längst inne varit lite rädd för henne. Missförstå inte. Jag älskar henne men jag var rädd. För att jag kände mig maktlös. Hon var ledaren inte jag. Men efter där tog jag kommandot. Och vi blev tillsist ett riktigt team. 

 

Så avslutade vi på hemmaplan i Hrmifaxi höst där vi hamande i a-final fyrgång och slutade med en delad fjärdeplats. Det var även första ritten på tävling som vi var i harmoni och sammarbetade tillsammans. Och den känslan var bättre än något annat.

 

Sen började vi rida för bästa Tess och allt har bara gått framåt. Här bestämde vi även oss för att behålla vår lilla prinsessa Árdis. Och hon har imponerat på de flesta tror jag. Hon var hos töltsättning hos tess sen efter bara några veckor släppte det helt och nu är hon en liten tölt maskin. Hon är något extra den där lilla stumpan.

 

 

Sen har jag under 2013 även slutat nian och börjat gymnasiet. Vi fick kattungar. Jag spelade Distriklags-SM f15 i innebandy, Fått min kusin som innebandytränare, gjort min bästa innebandy säsong hittills, var på 1D konsert ,lärt känna nya underbara personer och haft extremt roligt. Men det viktigaste är att jag har hittat mig själv under 2013. Jag har blivitt bekväm och trivs precis som jag är. Jag har alltid haft bra självförtoende men nu har jag även fått en bra självkänsla. Och jag mår verkligen sjukt bra just nu.

 

Sen har det även varit en del negativa saker tex som att vår katt dog, min farfar blev väldigt sjuk , men farfar är äntligen frisk och även fast zanza aldrig kan komma tillbaka finns hon i mitt hjärta.

 

 

2014 ska bli det spännande året hittills, massa saker som händer och nu känner jag även att jag är på topp. Jag har världens bästa hästar, innebandylag, vänner, släkt och familj. Och förhoppningsvis kommer 2014 bli ett bra år.