fannyynordhs.blogg.se

Tänkte ta och berätta om tävlingen och sedn får ni en utvärdering och hur själva grenarna gick i ett annat inlägg.

 

Tävlingen skulle börja klockan 9 med seniorerna men vi ville endå vara där ordentligt i tid för att fixa i ordning och kunna visa Athena och Hugge runt. Så vi ville vara där runt 8 och det tar ca 3 h att åka från oss till Avesta. Då behövde vi åka senast klockan  5. Ni som följt mig på min gamla blogg vet att Athena kan vara vädigt svårlastad så vi behövde  1 h till lastning och vi valde också att åka 2 transporter för att det skulle gå så smidigt som möjligt med Athena, så vi fick låna våran grannes. Så klockan 4 på natten gick vi ut och började lasta och Athena var på bra humör och gick in på ett par minuter. Jag var helt chockad att vi kommit iväg så smidigt och att inget strulat och att vi faktiskt var påväg och att jag äntligen skulle få tävla! 

 

 

Men den turen varade inte speciellt länge...... haha som vanligt när det gäller mig och hästar.

 

 

När vi hade åkt kanske 30 min (vi var nu på motorvägen) smäller det till i bilen och så börjar det komma gnistor från transporten, alla möjliga tankar började gå i mitt huvud, hade vi fått punka eller vad händer? som tur är direkt ut till Athena, rädd till döds att hon skulle skadat sig eller börja fått panik men  när jag öppnar dörren står hon där hur lugn som helst helt oskadd. Hon var inte ett dugg rädd. I det läget uppskattar man verkligen att man har en så cool häst som inte är rädd. Men nu kom nästa problem vad skulle vi göra nu ? här står vi med en häst mitt på motorvägen som är svårlastad. Det kunde ha varit vilken häst förrutom Athena.... Vi ringde polisen och dom kom ganska fort och spärrade av vägen. Så nu ska vi alltså ta ut henne från transporten och försöka lasta henne mitt på motortvägen. Athena som kan vara så svårlastad att man ibland måste ge upp. Där rök min chans att tävla tänkte jag, men det enda jag ville var att få på henne på våran transport där hugge stod och få henne i säkerhet. Även när vi tog ut henne var hon fortfarande lugn , även fast det åkte lastbilar på andra sidan. Men som tur är fick vi på henne, tog bara 20 min och vi skulle fortfarande komma i tid. Jag var verkligen helt skakis och i chock och kunde inte fatta vad som hänt. Men vi kom fram tillslut och vi tävlade , hur det gick tar jag i en annan del så att ni inte får för mycket att läsa på en gång .. ;)

 

KAOS är det enda ord jag kan säga om allt och det var tur att vi bestämde oss för att ta 2 transporter , för om vi hade tagit en hade det blivit den som gick sönder och då vet jag inte vad vi skulle ha gjort. Allt löste sig men det kunde ha gott hur illa som helst. Tacka gud för att det gick så bra som det gick. En väldigt speciell upplevelse.....